Landslagsblogg

Härmed avslutar jag den här bloggen och hoppas att Ni som följt den kunnat följa vår väg på ett bra sätt under VM i Tallinn.

Riktar ett stort Tack till Senior Master Yeo Chin Huat för att han ställt upp för oss i tid och otid. Riktar också ett Tack till alla som var med i Tallinn, Rasmus, Rudolf, Christian och Mats som på ett utmärkt sätt och med mycket humor gjort detta till en förglömlig resa utöver det estländarna själv “gjorde”.

Jag ber om ursäkt för eventuella stavfel och felaktiga meningsuppbyggnader men när man bloggar sent på natten efter långa dagar med spänning kring tävlingarna blir det så.

Tack för allt stöd vi fått under resans gång och Tack till alla Er som följde den här bloggen. Jag hoppas Ni funnit den intressant och att fått ut något av det.

Passar också på att rikta ett stort Tack till Håkan Löf i Härryda som kom med förslaget och utförandet av bloggen. Mycket bra förslag, Håkan och mycket bra upplägg.

Sist men inte minst är Coachen nu helt avslappnad och drar nu på semester en vecka till sydligare breddgrader med min Familj för att vila upp mig(…inte lätt att bo med Rudolf och Christian vilket jag misstänkte och bokade därför en veckas semester med Familjen…).

SMACK!!!(=internt landslagsskämt…)

Då var det här VM:et för juniorer och veteraner slut och vi kan konstatera att vi tagit två bronsmedaljer men att valören mycket väl kunde varit en annan om de tävlande inte känt av pressen och glömt bort sig…MEN det är lättare sagt än gjort.

Jag som Coach är mycket stolt över vårt landslags insatser under VM och hoppas att vi kan fortsätta skörda fler framgångar under framtida VM

Klockan 18:50 landade vi på Kastrups flygplats och ca en timme senare steg vi av tåget på Hyllie station i Malmö där en stor och glad överraskning väntade oss i form av familj och släkt som kom och gratulerade oss.

Rudolfs familj hade tryckt upp en jättebanderoll till hans ära och det var många glädjetårar på perrongen på Hyllie station. Många foton togs, de flesta suddiga pga vår stora glädje=svårt att hålla kameran stilla, men förhoppningsvis kan Ni se vad bilderna föreställer.

Måndagen den 27/8 var det så dags för hemfärd för hela det svenska landslaget. Avslappnade, trötta och längtandes efter sina nära och kära klädde vi upp oss lite extra efter önskemål från “junior Ramses”…

Lätta till sinnet tog vi en tidigare buss tillsammans med Bulgariens landslag till flygplatsen i Tallinn. Väl där var det ca 7 timmar till vårt flyg skulle avgå men vi åt en GOD lunch, drack lite gott och småpratade om veckan som passerat….

Lite domarbilder…

Teddy tog tillfället att prata med enligt min och mångas mening VM:ets bästa Centerreferee från Nordkorea(med hjälp av tolk får jag tillägga…). Vi “pratade” lite kort med varandra och tolken tog ett foto på oss tillsammans. Fick många tips och lärde mig mycket av titta på den Nordkoreanska centerrefereen in action i ringen som jag hoppas kunna ta med mig till våra tävlingar i Sverige framöver.

Något som man uppskattar mycket under alla stora tävlingar som arrangeras är alla vänner som man träffar igen…

Bild 1 = Teddy med Brasiliens coach som jag lärde känna på VM i Nordkorea 2011

Bild 2 = Kanadas Coach, också en bekantskap från Nordkorea 2011

Bild 3 = Teddy, Rudolf och Christian tillsammans med vår vän, Ismet, från Slovenien som vi också lärde känna i Nordkorea. Ismet var en trefaldig världsmästare i sparring men förlorade dessvärre sin titel på detta VM pga av en domarmiss…

Bild 4 = Cristian tillsammans med sin motståndare, Japans coach under detta VM, som han förlorade mot i VM i Nordkorea 1992(!!!). Bägge två kände igen varandra och pratade med varandra och mötet var helt enkelt tvunget att förevigas på bild

…av VM inleddes klockan 18:00 och arenan fylldes snabbt med många Estländare som ville vara med om detta arrangemang. Stadens “Deputy Mayor” talade till alla på arenan innan uppvisningarna startade med trummor, fyrverkerier och eld… Myckket spektakulär avslutning som kommer att kommas ihåg av alla som var där…

Bilden med skorna? Det finns såklart en historia bakom varje bild och historien bakom bilden med skorna ska Ni be Rudolf berätta om när Ni får möjlighet att träffa honom nästa gång……

Varje land skulle dessutom utse en person att delta aktivt i avslutnningsceremonin och då valde Coachen att vår junior, “Ramses”, skulle vara den som fick uppdraget att marschera på arenan och representera Sverige under ceremonin…